lördag 27 november 2010

Day 07 – Your best friend

Now this was a hard entry to write. It's why it's taken so bloody long. I don't have many friends, I think if I said just how many friends I had, and how my social life worked, people would be horrified. Beacuse today, friends are a sort of statussymbol. You collect friends on Facebook and followers on Twitter- it beacomes a hunt for popularity. Don't get me wrong though, this is not criticism towards those who has twitter- or Facebookaccounts- beacuse I have both and I get happy each time I get a new follower or a friend request.
Ok, I might be a little picky- I just don't accept every friend request I get. But enough about that. The topic for today was "my best friend". However, I want to make a little twist to it since I don't like to write about other people on my blog.

Do you think that a pet can be your best friend? Well, in a sense I think so. Animals are sensitive, just like us and just like with other people there is chemistry between you. At least if you take the time to notice it. I know this beacuse I've experienced it over and over. I lost a close friend, you could call her a "best friend" earlier this year. I still miss her deeply. I've never experienced such affection from anyone earlier. Well, here's a parade of my best friend Sess. I still miss you my sweetheart.






3 kommentarer:

  1. Men det där är ju äkta vänskap! Jag har inte heller många vänner (gud vad socialt sorgligt det där lät - men jag har 2 katter). Vad jag menar är ingen direkt umgängeskrets, inga ytliga kontaker och faktiskt bara ett trettiotal på Facebook! Inte det att jag är osocial men ytliga "vänner" är inte min cup of tea helt enkelt. Kanske är det för att jag blir extremt uttråkad av kallsnack - what's the point om man inte kompletterar/stimulerar/finner utbyte hos varandra :)

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen mig.
    Ända gångerna jag umgås med andra än min man och min mamma (och ibland pizzamannen hon bor med) är när jag är på universitetet eller jobbar.
    Jag gillar att umgås med folk, men jag bjuder aldrig hem folk, för jag tycker att vi inte känner varandra tillräckligt väl. De jag umgås med utom familjen är min guild i WoW. Det är iof allt jag behöver verkar det som.

    SvaraRadera
  3. karinChinese2010.blog.com- Thank you so much! That is so sweet of you to say :-)

    Darling- Jag håller med. Jag klarar inte heller av ytligt småprat. Det känns så himla bortkastat och krystat liksom. Då föredrar jag de som jag faktiskt kan prata med.

    Stiftis- Det är ju det som är viktigast också- vad du känner är bäst för dig :-) Det finns ju ingen anledning att umgås med människor som inte intresserar en eller man har något utbyte av. Varje människa väljer sitt umgänge, tycker jag. Oavsett hur det ser ut.

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten kommentar för det glädjer alltid.