torsdag 27 juni 2013

Mer OT

Hoppas ni inte har något emot mina personliga inlägg för det är så att det är bra att få ur sig saker och ting ibland. Och då kan just en blogg vara den perfekta ventilen. Varför startar jag inte en ny blogg med bara icke-skönhetsrelaterade inlägg? Nja, varför skulle jag? Dessa tankar jag har är lika självklara som mina målade naglar. De är en del av mig, helt enkelt. Och vill ni bara se på bilder av målade naglar (vilket är helt ok och fullt förståeligt) så är det bara att skrolla vidare.

Det sista året har verkligen inte varit mitt år. Faktum är att ibland är jag förvånad över att jag fortfarande har mitt hår kvar samt att alla skruvar verkar sitta där de ska. Igår fick jag ytterligare ett nedslående besked: jag kom inte in på utbildningen jag drömt i ungefär 2 år om att få gå. Exakt vad som gick fel går inte att säga eftersom jag inte fått tillbaks intagningsprovet men jag tror att det som var spiken i kistan var referatet: jag har aldrig varit bra på att skriva referat och vid ett intagningsprov får man bara en enda chans- och de kräver perfektion. Så vad gör jag nu? Eftersom jag, dumt nog, hade höga förhoppningar på mig själv så gjorde jag inga andra ansökningar innan tiden rann ut så ska jag plugga i höst så ligger mina förhoppningar nu till att jag kommer in på en reservkurs. Till våren startar ett nytt masterprogram i Göteborg som har litterär översättning som huvudinriktning och jag funderar på att söka mig dit oavsett om jag kommer in på en kurs (masterkurser i engelsk litteratur) i höst eller ej. Men de kommer också ha höga krav i form av klara översättningar som ett sorts intagningsprov. Kanske ska jag ta itu med Clive Barkers The Hellbound Heart eftersom det är boken som ligger mig varmast om hjärtat och det finns ingen svensk översättning av den. Oavsett så känner jag mig låg för tillfället och även skamsen: jag trodde jag var så duktig men nu har jag fått svart på vitt att mina kunskaper inte duger till. Och det svider, men mest i stoltheten, om jag ska vara ärlig. Jag vet att det inte är fel på min förmåga att översätta men det känns som att vem som helst nu kan säga att mina förmågor inte duger till eftersom jag misslyckades med att komma in på utbildningen.

Det finns ingen som är lika hård mot mig som jag själv är och det är verkligen något jag måste arbeta med. Men samtidigt, i den här låga känslan, så känner jag en annan sak: hopp. Jag bara vägrar lägga mig ned och erkänna mig besegrad. Någonstans därute finns det som är rätt för mig och jag ger mig inte förrän jag har hittat det. 

Så, det blev ett pladdrigt inlägg helt utan bilder på naglar men jag lovar att snart kommer det ni vill se- nämligen fler lack från Depends rough sparkle kollektion och hela San Francisco kollektionen från OPI och lite annat smått och gott. Tack för att ni har tålamod med mig.

10 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Förstår dig så mycket och det är klart att du ska skriva av dig, det är bra, och även att prata av sig. Det ska du absolut göra. Jag sökte in till apoteksteknikerprogrammet på Lernia förra året och kom inte in, föll på målsnöret och jag trodde verkligen jag skulle komma in. NU har jag sökt igen och gjorde sista delen i antagningsprocessen idag, nu är det bara att vänta på besked som troligtvis kommer nästa fredag. Jag är sjukt nervös och spänner mig så jag har ont i huvudet och nacken nu.
    Men du, du ÄR duktig, tvivla inte på det! Ibland tar livet andra vändningar än man tänkt sig, men det brukar ordna upp sig till slut. Visst är livet skit ibland det tycker jag också som har min J***la fibromyalgi att tampas med, men jag tänker inte ge upp, jag ska kämpa.
    Du har säkert mer i dig också, inte säkert att man går dit man först tänkt sig, det får tiden utvisa.
    Hoppas verkligen att det rättar upp sig för dig och att du finner rätt väg att gå till det du vill nå.
    Lycka till! Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram! Hur gick det? Kom du in den här gången? Jag håller verkligen tummarna för dig. Och fibromyalgi är verkligen ett elände. Kämpa på du med.

      Radera
  2. Fortsätt kämpa, ge aldrig upp. Du klarar det.

    SvaraRadera
  3. Du klarar allt du tar för dig, du som är så duktig! Det var nog meningen att du skulle göra något annat i höst helt enkelt! Försök tänka positivt! :) tusen kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag får tänka så :-) kramar tillbaks

      Radera
  4. Veronica, du ska inte vara så hård mot dig själv. Att du inte kom in på utbildningen den här gången innebär INTE att du inte är duktig. Du är grym! På't igen bara!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var verkligen jättesnällt sagt <3

      Radera
  5. Jag tycker om dina mer personliga inlägg, de ger en bild av personen bakom naglarna. Och ge inte upp nu, det vore ett misslyckande om något. Sen när du kommer in så kommer du att ha glömt allt detta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket! Ja, jag är säker på att detta leder till något gott :-)

      Radera

Lämna gärna en liten kommentar för det glädjer alltid.