Det är knepigt det här med depressioner. Som en del av er vet, ni som följt min blogg under en lång tid, så var jag med om något traumatiskt förra hösten. Något som sänkte mig in i en djup depression och det var inte förrän i slutet av våren som jag började känna mig aningens normal. Eller normal är helt fel ord utan 'stabil' kanske är ett bättre ord. Problemet med depressioner är att de är luriga djävlar: när man tror sig vara stark så är man oftast svagast. Och då slår depressionen tillbaks med full kraft när den ser en öppning. Det är vad som skedde mig förra veckan. Egentligen har jag anat att det skulle komma men det är lätt att vara efterklok.
Att sjunka ned i en ny depressionsfas är ungefär som att drunkna: drunkna i sin egen ångest. Man kämpar och kämpar för att ta sig upp till ytan igen, försöker att ignorera de där kvävande känslorna och skrikande rösterna inombords som verkligen dränker omvärlden. Jag lyckades ta mig upp till ytan igen, främst för att jag känner mig själv så väl: jag har mina små knep. Men jag är i dagsläget anfådd och medtagen. Ursäkta mina metaforer men ibland hjälper de att förklara det som är svårt. Sen att det skedde samtidigt som jag hade urinvägsinfektionen från helvetet och missade en deadline eftersom jag var tvungen att skicka tillbaks boken jag skulle skriva om underlättade inte. Deadlinen sved faktiskt mest eftersom det är första jag missar: någonsin!
Men jag återkommer snart i samma fulla styrka. Med nagellack, smink och hårvårdsprodukter. Varför skriver jag om detta här då? Tja, det är min blogg och skrivandet är det bästa sättet att rensa min hjärna. Dessutom så vill jag dela med mig av mina tankar. Eftersom mina tankar och känslor är precis lika mycket jag som mina målade naglar är. Så ni får stå ut med mina pladdriga, långa och personliga inlägg lite då och då.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det är bra och skönt att skriva av sig, och det är ju din blogg så du bestämmer vad som ska skrivas. Jag gillar verkligen människor som är öppna och personliga. Tycker det är en styrka när man kan tala om att man inte alltid är stark utan att man mår dåligt och har det tungt. Du har verkligen drabbats av mycket på en gång. Hoppas att det ska ordna upp sig så att det blir bättre och bättre för dig. Sköt om dig nu. Kram!
SvaraRaderaJag tycker det är fint och starkt att du delar med dig av det svåra. Sköt om dig, kram!
SvaraRaderaJag känner allt för väl igen mig i det du skriver. Har faktiskt alldeles nyss haft ett ordentligt återfall. Jag är glad att du tagit dig upp till ytan igen. Dina långa pladdriga inlägg uppskattas :)
SvaraRadera