Jag kände mig tvungen att skriva ett inlägg och visa att jag inte försvunnit helt från radarn. Eller ge ett livstecken.
Trots att det bara gått ett par veckor sedan jag skrev det senaste inlägget så känns det ungefär som om det gått ett år. Kanske mer. Inte för att mycket har hänt. Tiden har bara runnit iväg medan jag legat under ett täcke i soffan och tittat på tv. Vad jag har sett vet jag inte egentligen. Min hjärna har befunnit sig i ett sorts vakuum eller möjligen har den gått i ide och enbart tillåter mig att göra de enklaste sakerna, som att äta, borsta tänderna, ge katterna mat och sköta deras låda. Och klappa katterna. Deras ständiga närvaro med mig i soffan har varit så trösterik.
Men jag sover dåligt. Värre än dåligt faktiskt. Det blir några timmar då och då vilket innebär en massa tv nattetid. Kaffe har jag nästan tappat sug för och jag lyckas pressa i mig ungefär 2-3 koppar om dagen. Tidigare var det lätt över 10. Har fått sömnmedel utskrivet men de funkar dåligt på mig. De jag testat blir jag antingen hyper av och hallucinerar (oerhört obehagligt efteråt även om hallucinationerna i sig inte är obehagliga) tills jag däckar, oftast flera timmar efter jag skulle ha somnat samt att jag vaknar extremt tidigt. Så jag får bara ett par timmars sömn plus att jag är yr efter tabletterna. Eller så blev det som det blev av de tabletterna jag testade sist: hjärtklappning, oro i kroppen, muskelvärk (tänk er influensa) och absolut ingen sömn. Det var i helgen jag testade dem och resultatet blev att jag har haft värk i bröstkorgen sedan i söndags. En obehaglig, tryckande och molande smärta som gradvis blivit värre. Ibland känns det som det är något som skaver därinne och andra gånger känns det som träningsvärk. Och ibland bara som jag har fått ett hårt slag mitt på bröstet. Ibland går smärtan ut i armhålorna och ned till muskelfästena i armbågarna. Jag hoppas smärtan lättar snart för det här är inte roligt.
Idag var jag till Maxi med pappa och handlade vilket gjorde värken värre. Riktigt hugg. Så att måla naglarna känns väldigt långt bort just nu. Nu försöker jag samla kraft att göra de inlämningsuppgifter jag halkat efter med. Det ska gå. På något sätt. Men imorgon ska jag kontakta vårdcentralen så de får titta på smärtan. Kanske finns det någon hjälp att få trots att det troligtvis kommer från ångest? Jag undrar också om jag ska starta en blogg där jag enbart skriver om detta: hur det är att leva med sorg, depression och ångest. Innan det tar över den här bloggen helt och hållet, menar jag. Jag ska tänka på det. För skrivandet är den bästa ventilen jag har.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Skönt att höra ifrån dig. Men hemskt att du ska behöva ha det så. Tycker verkligen du ska kontakta Vårdcentralen så du får hjälp med rätt sömnmedel för dig så du får sova och inte får så hemska biverkningar.
SvaraRaderaSköt om dig! Kram! ♥
Hej! Jag känner inte dig men åh vad jag känner med dig när jag läst dina rader. Jag har själv levt många år med ångest och oro och varit hemma sjukskriven. Jag känner väldigt väl igen dessa symptom på sömnmedlen som du beskriver. Jag har råkat ut för liknande som du så för mig fungerade det inte alls med dessa. Jag vill tipsa dig om en annan medicin som fungerar jättebra på mig. Den heter Atarax och är inget sömnmedel bara lindrar oro i kroppen på ett skönt sätt. Du kan inte heller bli beroende av den och det tycker jag är skönt att veta. När jag är orolig och känner ångest eller har svårt att sova tar jag denna och för mig är den väldigt rogivande och jag blir sömnig. Hoppas att den skulle kunna hjälpa dig också. Var rädd om dig och fortsätt kämpa!!! Massor med styrkekramar till dig!!!
SvaraRaderaUsch! Vad jag hoppas du får må mycket bättre snarast!
SvaraRaderaVill också slå ett slag för Atarax. Jag har Sertralin (antidepp) samt Atarax vid behov. Det är ångestdämpande, som lugnar som sagt och hjälper mig att sova ordentligt. Verkar på ca. 15 min. och precis icke beroendeframkallande.
Styrkekram!