Goda nyheter

Ibland tar livet en sväng åt ett oförväntat håll. Man står och tittar hur vimpeln fladdrar åt öster men plötsligt så träffar en kastvind från väster en i ryggen och man faller med näsan ned i leran. Ungefär så har mitt liv varit de senaste tre (?) veckorna. Jag vet inte ens hur lång tid det har varit- kanske har det alltid varit så. Och så, när man ligger där och känner sig både kladdig och frusen om näsan så lyfter någon upp en och man tänker "vänta nu, var tog sörjan och kylan vägen?". Man blir förvirrad och vet inte riktigt vad man ska känna eftersom man faktiskt har anpassat sig till den kalla leran. Verkar jag förvirrad? Nåja, det kan man faktiskt säga att jag är men jag har fått de bästa nyheterna jag någonsin kunde ha fått. Ni som varit med här från början och sett de inläggen som numer är borta vet att jag fick ett hemskt besked för några veckor sedan. Sedan dess har allt varit en väntan, väntan på resultat, provsvar eftersom egentligen inget var klart, inget var spikat. En bergochdalbana av känslor.

I onsdags fick han samtalet som vi väntade på. Biopsin var klar och inga tecken på cancer. Bara en inflammation. Det var en kombination av flera saker som ledde fram till detta och det visar kanske hur enkelt man kan ställas inför ett stup och länge inte veta om man kommer att falla eller inte. Så i slutändan blev det hela ett fall av ovanlig tur. Hade inte inflammationen hittats nu skulle den ha orsakat mycket problem i framtiden, kanske även utvecklats till cancer. Det är svårt att ställa om sig, svårt att fatta så jag kommer nog vara off ett par veckor till. Min första reaktion var att gråta och skratta samtidigt. Otroligt märklig känsla. Men även befriande.