NOTD Barielle Put-E-on-Me

Det här är ytterligare ett taupe-lack i min numera rätt ansenliga taupe-lack-samling. Jag älskar verkligen den här odefinierbara färgen- är den grå, brun eller lila- eller snarare en mix av dem alla tre? Just taupe färgen som lutar mer åt lila är nog den nyansen jag gillar mest. Det finns en mängd som är mer brun men jag har inte lärt mig att gilla brunt (än). Jag tycker den här typen av färg är sofistikerad i sin "dammighet". Jag kommer att återkomma med taupe-temat och visa hur många lack av den typen jag har. Kan vara intressant! Men nu till bilderna- det är väl ändå för dem ni är här?

Ok, bilderna är ganska så snarlika men jag ville ändå ta med dem allesammans. Som vanligt så var Barielle en dröm att lacka med- snabbtorkande och resultatet blev jämnt och fint efter 3 lager. Mina Barielle är köpta via Nailmail.

Och nu till dagens boktips från min lilla boksamling. Det var inte så himla enkelt att välja. Jag menar, hur applicerar du en odefinierbar färg på en skönlitterär bok? Så efter mycket sneglande på bokryggarna så föll valet på en bok som också är svårdefinierbar. Valet föll på en bok som inte finns översatt till svenska av någon urkass anledning men å andra sidan så tycker jag lika mycket om att läsa på engelska så det är ok. Det är iallafall Pig Island (2006) av Mo Hayder. Mo är inte så känd i Sverige tyvärr men hennes första tre böcker (Fågelmannen, Trädens tystnad och Tokyo) finns översatta på svenska. Pig Island är iallfall en fristående bok och handalr om journalisten Joe Oakes som utforskar religiösa sekter, speciellt sådana som sysslar med healing. När han får möjligheten att besöka den religiösa gruppen Psychogenic Healing Ministries som lever på en isolerad ö utanför Skottland så tvekar han inte. Han har haft en tidigare kontrovers med gruppens ledare så han längtar efter att återse honom eftersom han har jagat honom i flera år. Det har även spridits en amatörvideo som filmar någon som kommer ur vattnet på öns strand. Något som kallas för en djävul och inte ser mänsklig ut. Så varför välkomnar sekten plötsligt Joe och vad är det som fångats på filmen?
Handlingen är spännande, något som är väldigt typiskt för Mo Hayders böcker. Som läsare sitter man hela tiden på helspänn och kan inte vänta på vad som kommer att ske härnäst. Det går nämligen inte att förutse, hon håller sig inte till några typiska ramar eller ett speciellt handlingsmönster och det älskar jag. Boken kan kategoriseras som en blandning mellan deckare och rysare, det skulle bli en utmärkt film. Så köp ett exemplar idag för sjutton!