NOTD Barielle Put-E-on-Me

Det här är ytterligare ett taupe-lack i min numera rätt ansenliga taupe-lack-samling. Jag älskar verkligen den här odefinierbara färgen- är den grå, brun eller lila- eller snarare en mix av dem alla tre? Just taupe färgen som lutar mer åt lila är nog den nyansen jag gillar mest. Det finns en mängd som är mer brun men jag har inte lärt mig att gilla brunt (än). Jag tycker den här typen av färg är sofistikerad i sin "dammighet". Jag kommer att återkomma med taupe-temat och visa hur många lack av den typen jag har. Kan vara intressant! Men nu till bilderna- det är väl ändå för dem ni är här?

Ok, bilderna är ganska så snarlika men jag ville ändå ta med dem allesammans. Som vanligt så var Barielle en dröm att lacka med- snabbtorkande och resultatet blev jämnt och fint efter 3 lager. Mina Barielle är köpta via Nailmail.

Och nu till dagens boktips från min lilla boksamling. Det var inte så himla enkelt att välja. Jag menar, hur applicerar du en odefinierbar färg på en skönlitterär bok? Så efter mycket sneglande på bokryggarna så föll valet på en bok som också är svårdefinierbar. Valet föll på en bok som inte finns översatt till svenska av någon urkass anledning men å andra sidan så tycker jag lika mycket om att läsa på engelska så det är ok. Det är iallafall Pig Island (2006) av Mo Hayder. Mo är inte så känd i Sverige tyvärr men hennes första tre böcker (Fågelmannen, Trädens tystnad och Tokyo) finns översatta på svenska. Pig Island är iallfall en fristående bok och handalr om journalisten Joe Oakes som utforskar religiösa sekter, speciellt sådana som sysslar med healing. När han får möjligheten att besöka den religiösa gruppen Psychogenic Healing Ministries som lever på en isolerad ö utanför Skottland så tvekar han inte. Han har haft en tidigare kontrovers med gruppens ledare så han längtar efter att återse honom eftersom han har jagat honom i flera år. Det har även spridits en amatörvideo som filmar någon som kommer ur vattnet på öns strand. Något som kallas för en djävul och inte ser mänsklig ut. Så varför välkomnar sekten plötsligt Joe och vad är det som fångats på filmen?
Handlingen är spännande, något som är väldigt typiskt för Mo Hayders böcker. Som läsare sitter man hela tiden på helspänn och kan inte vänta på vad som kommer att ske härnäst. Det går nämligen inte att förutse, hon håller sig inte till några typiska ramar eller ett speciellt handlingsmönster och det älskar jag. Boken kan kategoriseras som en blandning mellan deckare och rysare, det skulle bli en utmärkt film. Så köp ett exemplar idag för sjutton!

Kommande från CND

Nu brukar jag inte vara den som skriver om nya kollektioner men den här kunde jag inte låta bli att kommentera! Jason Wu har skapat en speciell kollektion för CND och den kommer ut i maj 2011 (vem vet om den når oss?). Den ser visserligen inte så häpnadsväckande ut utan har ganska så snälla och klassiska färger- MEN- ett lack heter Veronica! Ett oxblodsrött cremelack med mitt namn på- bokstavligen. Självklart måste jag äga ett lack som har namnet Veronica. Läs mer här. För övrigt så verkar själva effektlacket som ingår lite skumt- det ska nämligen ge en skrovlig, tweed liknande yta. Kan det ens vara snyggt? Man får ju en sådan yta om man trycker nageln mot ett tygstycke innan det torkat ordentligt. Just nu är jag skeptiskt mot om det verkligen kan vara snyggt men jag är ändå nyfiken.

Goda nyheter

Ibland tar livet en sväng åt ett oförväntat håll. Man står och tittar hur vimpeln fladdrar åt öster men plötsligt så träffar en kastvind från väster en i ryggen och man faller med näsan ned i leran. Ungefär så har mitt liv varit de senaste tre (?) veckorna. Jag vet inte ens hur lång tid det har varit- kanske har det alltid varit så. Och så, när man ligger där och känner sig både kladdig och frusen om näsan så lyfter någon upp en och man tänker "vänta nu, var tog sörjan och kylan vägen?". Man blir förvirrad och vet inte riktigt vad man ska känna eftersom man faktiskt har anpassat sig till den kalla leran. Verkar jag förvirrad? Nåja, det kan man faktiskt säga att jag är men jag har fått de bästa nyheterna jag någonsin kunde ha fått. Ni som varit med här från början och sett de inläggen som numer är borta vet att jag fick ett hemskt besked för några veckor sedan. Sedan dess har allt varit en väntan, väntan på resultat, provsvar eftersom egentligen inget var klart, inget var spikat. En bergochdalbana av känslor.

I onsdags fick han samtalet som vi väntade på. Biopsin var klar och inga tecken på cancer. Bara en inflammation. Det var en kombination av flera saker som ledde fram till detta och det visar kanske hur enkelt man kan ställas inför ett stup och länge inte veta om man kommer att falla eller inte. Så i slutändan blev det hela ett fall av ovanlig tur. Hade inte inflammationen hittats nu skulle den ha orsakat mycket problem i framtiden, kanske även utvecklats till cancer. Det är svårt att ställa om sig, svårt att fatta så jag kommer nog vara off ett par veckor till. Min första reaktion var att gråta och skratta samtidigt. Otroligt märklig känsla. Men även befriande.

NOTD: Depend #184

Ok, vi gör en liten smygåtergång till bloggen. Jag har en del opublicerade NOTD som bara ligger och skräpar på min hårddisk. Det här är budgetlacket Depends minilack med nr 184. Jag är inte säker men jag tror den tillbehör vårens kollektion. Jag kan ha fel så rätta mig gärna.
Lacket är ljust, smutsigt lila. En av Heartcore tjejerna kallade det för "lik-lila" och det tycker jag är en rätt träffande beskrivning. Men nu till mina bilder:

Lacket är lätt att applicera och torkar jämnt och fint. Om jag inte missminner mig så är det tre lager på bilden. Depend är verkligen ett bra märke och billigt som tusan! Rekommenderas!

En liten ny grej jag tänker införa här på bloggen tillsammans med mina NOTD är helt enkelt ett boktips. Färgen på lacket inspirerar eller påminner mig om en av alla de böcker jag har hemma. Det låter kanske helknasig men eftersom jag studerar Litteraturvetenskap på heltid nu så blir man lätt lite miljöskadad. Dessutom vill jag sätta min personliga prägel här. Jag har några få passioner i livet; skönhet, litteratur (gärna skräck) och blommor.

Nåja, nu till mitt tips. Det är också tänkt att jag ska ha bild på själva boken här men eftersom detta är en idé som tillkommit efter NOTD bilderna har tagits så får ni nöja er med texten (om ni läser den förstås). Liklila kan ju påminna om mer än hälften av böckerna jag har eftersom jag är så förtjust i skräck. Först tänkte jag Mary Shelleys klassiker Frankenstein men det vore väl för enkelt. Istället föll mitt val på en novellsamling av Stephen Kings son Joe Hill. Den heter Vålnader (2008) och innehåller en rad korthistorier som visar att han verkligen har ävt sin fars talang för det obehagliga. Min favorit är nog Hör syrsor sjunga som handlar om en pojke som vaknar och upptäcker att han förvandlats till en kackerlacka. Låter märkligt men absolut inte något unikt. Franz Kafka skrev en liknande berättelse, Förvandligen (1915), och den ska jag läsa om några veckor. Något jag verkligen ser fram emot. Jag rekommenderar verkligen Vålnader, den finns i pocketvariant för ca 45:-. Jag tror de flesta har läst en Stephen King bok någon gång i livet så varför inte testa sonens verk också? Just korta berättelser kan vara perfekt när det gäller att bekanta sig med en ny författare eftersom den då kan visa lite mer bredd. Nu ska jag sluta babbla. ;-)